27 mars, 2024

Det enklaste man kan göra för att bli älskad som influencer det är att dela med sig av sitt elände. Folk älskar elände! Är det inte stökiga diskbänkar så är det kärlekssorg, utmattning, depression eller ätstörningar. Tvärtom vad folk tror – att sociala medier kräver att man är perfekt och tillrättalagd – så älskar faktiskt läsarna det andra mer.

Men det kan ge en obehaglig bismak också. Fantastiska konditorn och konstnären My Feldt delar generöst med sig av sin oro, ångest och sina motgångar på sin instagram. Och folk vill bara ha meeeer, meeer, meeer. Hålet hos människor efter att få höra om andras svårigheter är omöjligt att täppa igen. Vissa läsare är som gamar! Och alltid med utropet att “det är såå skönt att slippa allt förljuget och tillrättalagt som man ser hos alla andra profiler”

Men det är inte konstigt att vilja visa upp sin bästa sida för omvärlden. Det är inte falskt och fel. Det är normalt och sunt. Ett sätt att skydda sig själv! Det konstiga är bara att det är så svårt att visa det sårbara i det privata. Jag tror att många människor har ett underskott av nära, ärliga relationer i det privata. Och därför är de som besatta av att kända människor i realtid ska blotta sitt innersta.

Men jag behöver inte se Johanna Bladhs bristningar för att påminnas om hur en riktig kvinnokropp ser ut. Jag ser nakna, valkiga, glada kvinnor varje vecka i omklädningsrummet på gymmet. Jag behöver inte se någons kladdiga kaoshem på sociala medier för att förstå att mitt stökiga hem inte är onormalt. För jag har kompisar som jag blir hembjuden till – även om de inte har städat först. Och jag behöver inte höra allt om någons depression på tiktok – för har vänner som släpper mig så nära, som uppriktigt delar livet med mig utan fasad. Jag får verkligheten i verkligheten. Och det borde fler få! Istället för att kräva det av vilt främmande människor på nätet.

Det är så skevt när influencers ska hetsas att visa upp sitt mest sårbara – bara för att hjälpa andra att må bättre kring sitt mest sårbara. Detta delande av sitt innersta kan nämligen bli väldigt destruktivt. Jag har själv blivit kritiserad för att jag inte bloggar om jobbiga saker i realtid. Min utmattning skrev jag till exempel om först ett halvår efter att jag fått diagnosen. Men det handlar om självbevarelsedrift. Att inte dela med mig av det som gör som ondast när det är färskt. Utan först när jag själv har hanterat det värsta och kan skriva om det mer avgränsat. Och därigenom skydda mig själv.

Så hur får man då mer nära och uppriktiga relationer i verkligheten? Jo, det berättar jag förstås i poddavsnittet…

Om detta fenomen – och mycket mer handlar veckans avsnitt av Wollin & Clara. Ligger inte bakom betalvägg så det är bara att lyssna. Malin fortsätter också sin Schyffert-följetong i podden och så recenserar hon en gudstjänst. Högt och lågt. Precis som vanligt med andra ord.

Ps, förra våren skrev jag ett inlägg som handlar om just läsarnas balanserande effekt på influencern. Hur snälla folk är när man mår dåligt. Hur mycket stöd man får när man är deprimerad, har ångest eller kämpar med ohälsa på annat sätt. Men att balanserandet i kommentarsfältet fortsätter när man väl tagit sig upp ur hålet. Och att känslan då blir att man ska tryckas ner dit igen. Och det är en vidrig upplevelse. Tror att många som konsumerar innehåll från influencers skulle behöva läsa och bli medvetna om detta!

26 mars, 2024

Jag är helt nipprig och pirrig för i april åker jag och Susanne till London! Vi har ett spännande möte inbokat – och så ska vi bara gå runt och fylla på inspiration. Känner verkligen ett sug efter nya intryck för jag har inte varit i en storstad sedan 2018 när vår familj tågluffade via Zurich och Rom. Längtar efter puls.

Jag ser ju folk flyga på Londonweekends åt höger och åt vänster, men jag kan inte med att göra det själv längre. Det skulle inte heller kännas så roligt att blogga om den resan. Dessutom har jag ju precis gjort en flygresa till Etiopien – men dit behöver man ju flyga. Till London går det faktiskt att ta tåg. Så nu har vi bokat det!

Vi kommet ta dagtåget till Stockholm, sedan byta till nattåget till Hamburg. Dit anländer vi på morgonen och hoppar då på ett annat tåg till Amsterdam. I Amsterdam kommer vi spendera en eftermiddag och en natt och bara njuta av staden. Har aldrig varit där förut men fantiserar om alla vackra tulpanplanteringar jag ska få se!

Morgonen efter åker vi vidare till London och där blir vi i sex dagar innan vi tar tåget tillbaka igen. Men den här gången blir det inget stopp på hemvägen utan raka spåret till nattåget i Hamburg. Totalt blir vi borta i tio dagar. Tågbiljetten kostar närmare 7000 kronor jämfört med flygstol som gick att få för 2500 t&r. Och det är så skevt och dumt att jag inte ens orkar kommentera det, men så är det i alla fall.

Jag ser verkligen fram emot att åka tåg! Sitta och se ut över ett vårigt Europa, skriva på min nya bok, läsa men också ha tid att prata med Susanne ostört. Vi kommer båda ha mycket jobb att göra, särskilt på hemvägen. Och då känns det faktiskt ganska skönt med många timmar på tåg.

Men nu undrar jag om ni har tips på något mysigt boende i Amsterdam eller London? Och vad vi borde passa på att se när vi är i Amsterdam?

25 mars, 2024

Måndag och jag jobbar på för fullt inför påskledigheten! Känner mig krasslig och trött men har mycket som måste iväg. Har spelat in podd med Malin idag, skickat in nya versioner av sju bokkapitel och spikat omslaget till höstens boksläpp. Alltid lite ångestfyllt – kanske särskilt efter en sådan succé som Underbara Vinter. Jag blir aldrig tryggare av framgång, bara mer nervös för nästa gång det gäller. Måtte jag leva upp till allas förväntningar…

Men egentligen är jag mest glad. Glad över värmen på verandan, solen som smälter snön och tanken på att snart, snart vara i stugan!

Min systers familj skulle ha mött upp oss där men de har fått ändra sina planer på grund av sjukdom. Vi är så besvikna allihop! Men nu blir vi en annan konstellation människor. Det blir också bra, men på ett nytt sätt.

Saker jag ska göra i stugan:

Gömma påskägg för barnen

Laga massa god mat

Åka skidor över sjön

Läsa bra böcker

Lösa korsord

Och spela sällskapsspel med barnen.

Ja, och så måste jag fortsätta skriva på min bok…

25 mars, 2024

I senaste avsnittet av Wollin & Clara tappar Malin humöret. På grund av Cissi Wallin, Linnéa Claesson och säkerligen tio personer till. Ja, så vill jag minnas det i alla fall. Och när Malin blir sur så lockar hon fram mitt hesaste astmaskratt. Fick knappt luft! Men jag var inte ensam för en lyssnare skrev att hon hört podden i bilen och skrattat så att hon fräst kaffe över hela instrumentbrädan. Bättre betyg än så kan podden inte få.

Jag har läst Britney Spears självbiografi och har åsikter. Och i veckans lista spelar jag låtarna som Malin inte känner igen men som ger alla oss andra nostalgiskt glädjenipper.

Varannan vecka är Wollin & Clara gratis och då finns vi där poddar finns. Varannan vecka släpps ett avsnitt bakom väggen hos Under Produktion. 29 kr i månaden kostar det att prenumerera där. Då får du också exklusiv tillgång till hela arkivet med avsnitt vi släppte när vi låg hos Podme. Just detta smaskiga avsnitt ligger bakom betalväggen!

24 mars, 2024
Clara i simbassäng.

För länge sedan när jag brukade gå på vattengympa, kunde instruktören säga saker som:

-Nu är det dags för att träna armarna. Och om det blir för tungt så arbetar ni enbart med benen istället och låter armarna vila

Det provocerade mig redan då, för min uppfattning av oss i bassängen var inte att vi var övertränande galningar som skulle lugnas ner. Nej vi hade ju behövt höra:

Nu blir det armövningar och det kommer suga ordentligt i musklerna och vara jobbigt. Men då vill jag att ni ska ta i hårdare! Ni klarar det! Ni får snart vila! Det är inte farligt när träningen känns – det är det som ÄR träning.

Det här är ingen diss just mot vattengympa – bara ett minne av en knäpp situation. För om jag går och tränar vill jag inte uppmuntras att ta det lugnt. Jag behöver ju pepp att anstränga mig! Vi människor är lata och bekväma av vår natur, och dessutom inställda på energibesparing. Smart om man är jägare och samlare. Dumt i dagen samhälle.

Jag tycker mig dock märka den här inställningen lite överallt, i takt med att jag tränat flitigt de senaste fyra åren. Den här otroliga brådskan att tycka att andra tränar för mycket och för hårt. Jag har diskuterat det med tränande vänner som upplever samma sak. När de pratar om att de ska ut så finns det alltid personer i närheten som säger:

Neeej men inte ska du väl springa nu?

Va, men ska du ut och åka så långt på skidor verkligen?

-Gör inte för mycket nu så du tröttar ut dig!

Skeptikerna menar säkert väl, men det blir helt fel. För vi behöver höra helt andra saker:

-Klart du orkar åka så långt!

-Var härligt att du tar tid för träningen och hälsan!

-Så klokt att träna – jag tror du kommer få energi av det!

Min inre röst försöker oftast slippa undan så det behöver jag inte hjälp med från någon annan. Jag behöver vänlig, bestämd uppmuntran. Och det skulle jag säga att de flesta människor behöver kring just träning – eftersom nästan ingen rör på sig tillräckligt. Sedan finns det absolut personer som övertränar, hetsar och stressar kring sin hälsa. Men jag är inte säker på att den typen av kommentarer kommer att nå fram till dem. Där behövs helt andra typer av samtal.

Jag vet inte varför vissa personer har den här omedelbara skepsisen till andras träning? Men kanske handlar det om något slags gruppdynamik? Så länge ingen tränar är ens eget stillasittande ingen fara. Men om någon börjar göra förändringar – då blir ens egen position plötsligt obekväm. Jag minns att jag surt brukade muttra till min syster om hur hurtiga alla är i byn, som är ute och joggar med sina jävla barnvagnar. Men idag blir jag bara peppad av att se det. Tänk att vilja jogga så gärna att man gör det med barnvagn, bara för att det ska bli av. Så inspirerande!

Jag skrev ett inlägg den här veckan, om att jag tagit mig ut och tränat trots stort inre motstånd. Att jag lyckats överkomma min självdestruktivitet som säger att en dålig dag inte får räddas upp utan ska göras ännu sämre. Det blev en intressant tråd med tankar kring vila kontra träning och prestation. Läsaren Anna formulerade så bra det jag själv försökte få fram men nog inte lyckades med:

Jag tycker personligen att det fungerar skitdåligt att vara snäll mot mig själv genom att strunta i saker som är lite jobbiga. Bara för att något känns svårt och jobbigt så betyder det ju inte att det är fel! Visst, det ger en TILLFÄLLIG lättnad (nästan en kick rentav) att skippa träningen, kolla på tv istället för att läsa igenom anteckningarna inför morgondagens föreläsning, beställa hämtmat etc – men i längden blir det självdestruktivt att fastna i en loop där bara snabba belöningar känns kul. Kanske inte i stunden, men över tid sker en försämring av både kroppen och psyket.

Att inte svika löften man ger sig själv tror jag är bra för det inre drivet, den där känslan av att vara kapabel och stadig. Det ger mig en kick att känna att jag visst klarar av svåra saker. Om jag hela tiden “tillåter” mig själv att inte prestera blir det ju ingen meningsfull strävan mot någonting längre fram, en belöning jag ska få för det jobb jag har gjort. Belöningen kan vara allt från en kropp som står emot infektioner till ett examensbevis. Om jag bara skulle lyssna på de människor omkring mig som säger “äsch, var lite snäll mot dig själv och lägg dig i soffan med en påse godis!” bidrar det bara till självsabotage.

23 mars, 2024

Så mysigt vi hade det i mitt kök idag! Vi bakade godsaker till påsk och svarade på frågor från tittarna.

Som vanligt när vi sänder glömmer vi bort tid och rum för att vi är i sånt flow.

Den här blodapelsinkakan går inte av för hackor! Kan verkligen tipsa om att prova den till helgen.

Och till påskafton tänker jag definitivt göra Susannes Påskpunch. Otroligt läskande och god. Recepten hittar ni här.

En fin tradition att fira in påsken tillsammans genom att sända live. Fjärde året i rad.

Kika i efterhand på min instagram eller Susannes youtube.

Det maffiga påskarrangemanget pryder sin plats i matrummet. Perfekt med en fin dekoration eftersom att det imorgon vankas femårskalas för Uffe.

Nu har vi både blommor och fika kirrat. Ska bara slå in paket och blåsa ballonger imorgon. Men nu avrundar jag denna långa lördag med ett hett bad och en skål vinägerchips.

Tack till alla som tittade!

23 mars, 2024

Klockan 14 idag lördag sänder vi en påsklive från mitt kök på min instagram @underbaraclaras – och Susannes youtube. Recepten till dagens sändning ligger ute på Susannes blogg!

Och här kommer recepten på några av mina påskfavoriter! Ifall du behöver lite inspiration till buffén! Fler förslag och ideer finns under kategorin Recept här ovanför!

Grekiskt äggbröd

Ugnsbakade ägg i frallor

Smarriga påsksnittar

Rund härlig ostpaj i en gyllene färg, dukad intill skål med kräftor.

Den godaste Västerbottenspajen

Silltårta

Lammstek med citron, honung och rosmarin

Påskbakelser med choklad

påsktårta i choklad

Påsktårta med choklad

22 mars, 2024

Den här veckan har det varit tvära kast mellan hopp och förtvivlan. Jag har haft så många utmaningar. Med mitt eget psyke, på jobbplanet, med att jonglera alla saker som ansamlats just denna vecka. Och inte minst molande oro för en sjuk närstående. Men nu när jag går in i fredagen känner jag mig så glad och stolt över mig själv. Hur jag lyckades vända skutan!

Tog bland annat ett jättejobbigt samtal jag gruvat mig över. Men förberedde mig och planerade vad jag skulle säga och var lågaffektiv i bemötandet. Och det gick så bra!

Jag har också tränat fem pass. Två tunga styrkepass, ett intervallpass i roddmaskin. Och två skidturer. Men det var nära att det sista inte blev av. För igår när jag läst för barnen på kvällen visade stegräknaren på ynka 2000 steg. Jag hade haft en dag full av motgångar på jobbet och kände mig sur, stressad och ganska ledsen. Så jag tänkte: jag skiter i träningen och mina steg idag och går och lägger mig och ser på film istället. Den här dagen är ändå helt bortkastad!

Men så tänkte jag lite till. På att träningen inte främst handlar om hur roligt det är att träna utan om hur bra det känns efteråt. Och att inte låta det självdestruktiva vinna utan istället stanna upp för att ge mig tid att fatta ett klokare beslut. Så att jag får må bättre på sikt.

Jag bytte om till träningskläder, snörade på mig pjäxorna och en kvart senare var jag i skidspåret.

-Du behöver bara köra ett varv! hojtade jag uppmuntrande till mig själv.

Men så fort jag börjat åka rann ilska och irritation av mig. Glädjen återvände till kroppen och det slutade med fyrtiofem minuters skidåkning. Var som hen helt annan människa när jag kom in igen och klockan bara var nio på kvällen. Så jag gjorde en smoothie, spolade upp ett bad och gjorde en hårinpackning. Strök mig själv på kinden och sa högt till mig sälv

-Nu har du varit snäll. Nu bryter du dåliga, självdestruktiva vanor.

• Reklam för min bok •
21 mars, 2024

Men nu är det ju strax påsk! Och därmed drar vi in Underbara Vinter som alltså inte kommer finnas att köpa förrän lagom till nästa jul igen. Med anledning av detta har vi gjort ett megabra pangblixterbjudande där man kan få boken för 199 kronor! Så billig har den ALDRIG varit förut och kommer nog aldrig bli igen. Och det gäller bara just precis nu. Så passa på om du tänkt skaffa som present till någon eller inte hann knipa ett eget exemplar. Många av julbordsrecepten passar ju dessutom märkvärdigt bra också till påskbuffen…

Köp den här

Sök på underbaraclaras.se

Kundtjänst

Har du frågor kring din order eller något annat som berör min butik, vänligen hör av dig till:

Eller använd formuläret nedan.