Susar hem genom Sverige och för varje kilometer blir det allt mindre vårlikt. Det är nästan skönt! Våren är så vemodig, vacker och hjärtknipande att jag har svårt att veta var jag ska ta vägen. Och på våren kopplas jag samman med mitt ursprung på ett särskilt sätt. Längtar hem till farmor. Besöka gravarna, dricka kaffe ur de gamla kopparna. Bläddra i korgen med fotografier från förr och känna den svala, lena ledstången under handen. Och så vill jag till mormors hus och elda gräs och ställa fram utemöblerna. Sitta på mossen efter gammelvägen och lyssna på bäckens porlande och se myrorna streta längs stigen. Jag vill vända båten, putsa fönster och lägga en ljus, nystruken duk på köksbordet. Och jag vill tänka länge på alla generationer innan mig som genomlevt stränga vintrar under svåra umbäranden. Ja, jag tror att det är deras lättnad som ekar genom generationerna och som ropar till mig
Pasta. Så överreklamerad mat. Blir trött i ögonen av blotta åsynen. Ganska gott, ja. Men det är potatis också.
Underreklamerat?
Att ligga med fötterna högt. Lägg ut filt eller yogamatta på golvet och hasa med rumpan mot väggen och lägg upp benen längs väggen så att fotsulorna strävar mot taket. Kära nån, vad tillfredsställande.
Äckligt?
Ägg med allt för hårt kokt gula. Det ska vara lite krämigt i mitten, annars kan det lika gärna vara.
Gott?
Att dippa banan i osötat jordnötssmör med crunch. Bra mellis också!
Otäckt?
Personer med hotande åskmolnsenergi. Som kommer in i ett rum och genast sänker takhöjden. Jag var hos Trinny London och blev sminkad av en tjej med den energin. Man kände att hon styrde stället genom att bara hänga som ett stort mörkt moln i luften. Jag blev helt rädd och vågade inte ens säga emot när hon sa direkta felaktigheter. Blev sju år gammal, trots att åskmolnskvinnan säkert var tio år yngre än mig.
Tryggt?
Att höra en svensk röst när man är utomlands. Ännu tryggare är om den har typ Boden- eller Kalixdialekt. Då känner man att man direkt kan anförtro dem med sitt liv om det skulle knipa. När jag och Jakob var unga och besökte Andamanerna mitt ute i bengaliska viken (verkligen vid världens ände) var vi sjuka och bedrövliga, längtade hem och hade löss. Men en dag stötte vi på ett svenskt par (de första svenskarna på den sex veckor långa resan) som vi åt middag med. Han var stöddig, ganska dryg och den blåaste moderat jag någonsin träffat. Natoälskare och hela faderullan. Vi skulle haft noll gemensamt i Sverige. Men där och då var det ren glädje. Någon som känner till Fredrik Lindström, kommunalval och högerregeln!
Roligt?
Att tillsammans med barnen kolla på filmer från när Folke var liten. Han var en sån fruktansvärt söt och ilsken bålgeting med nästäppa och talfel. Vi tjuter av kärlek och söthet när vi ser på Folke tre år gammal.
Tråkigt?
Saturday Night Live-klipp som jag hela tiden får upp i mitt flöde. Sketcher som känns som något man gjorde på teaterlektionerna i högstadiet.
Varmt?
Att sjunka ner i ett hett bad en kylslagen aprildag
Kallt?
Att stiga upp efter en timme i ett bad och sedan huttra resten av kvällen.
Avtändande?
Folk som klagar över att de är stressade men aldrig någonsin gör något för att förbättra sin livssituation. När man vet att de har råd att tacka nej till jobb, att de har råd med nannys och städhjälp men sedan ändå lägger upp arton stories över hetsen de befinner sig i. Där kan man snacka om motsatsen till influenser. Man blir inte inspirerad av något – bara avtänd.
Attraktivt?
Män med självdistans. Det är så fruktansvärt få män som kan driva med sig själva. Om de bara visste hur attraktivt det är att tagga ner med sin manliga stolthet och istället visa lite lugn. Ställa frågor till andra, lyssna på svaren, inte själv veta bäst jämt och inte vara lättkränkt. Tror många singelkillar skulle få sig en flickvän om de övade sig på detta.
Kort?
Njutningen av att gå på toa när man är riktigt, riktigt nödig.
Långt?
Inget är längre än hemresan. När allt roligt är slut och man bara vill hem, duscha och slänga packningen i tvätten. Men nu rullar vi snart in på Stockholms centralstation och sedan är det bara sex timmars tåg till Umeå och en sjunde timme för att ta mig hem till byn. Nästgårds, typ.
Igår begav vi oss till Camden Market. Susanne har spanat in alla virala bakverk, glassar och fikabröd runtom i staden och vi har betat av dem en efter en. Hittills har ingen levt upp till hypen. Men här på marknaden hittade vi slutligen något som gjorde det.
Nämligen den goda varma chokladen från chin chin, med marshmallowsfluff som de brände av precis innan servering. Sött, mäktigt och en aning bittert. En perfekt kombination! Godaste chokladen jag prövat i hela mitt liv.
Amy Winehouses ande svävar över Camden.
Vi kom tidigt på förmiddagen, precis när allting öppnat. Men generellt sett känns det ganska lugnt i London nu. Märks att det är lågkonjuktur och relativt få turister.
Jag och Susanne hade en hel del saker att bocka av på schemat.
Och det växlade mellan pisskalla vindar och strålande sol.
Frukosten hade vi köpt på superhyllade Chestnut Bakery, vid Covent Garden. Vi testade några olika sorters bakverk med salta pålägg. Svamp, ägg, riven ost och ricotta.
Jag drack en latte med strawberry and cream.
Gott!
Men kallt!
Mycket fint och kul att fästa ögonen på.
Som karamellfärgade husfasader!
Susanne var ärtig värre.
Och när vi gått runt i flera timmar och checkat av saker på listan – ja då begav vi oss till ett möte vi hade inbokat. Och sedan åt vi en sen middag med utsikt över hela staden.
Och det var den sista dagen i London, det. Nu sitter jag på tåget i höjd med Münster och inatt åker vi hem till Sverige. Vilken fantastisk resa vi har haft! Och snart får vi nog anledning att åka hit igen. Men då får vi fila på tågrutten och se om vi kan korta ner tiden en aning.
Att nå ut med en podd är inte helt enkelt. Inte ens när man har en stor blogg är det givet att det konverterar några poddlyssnare alls. Det är nämligen inte alls samma personer som lyssnar på podd som läser blogg. Därför blir jag så glad när folk som hittat vår podd och tipsar vidare om den! Tipsen måste u komma från en poddlyssnare och inte från influencern själv. Jag vet ju precis hur det är – jag behöver höra flera gånger från flera olika personer att en podd är bra, för att jag ska bemöda mig om att lyssna. Sedan kan det ta flera avsnitt till innan jag är fast. Lång inkörssträcka med andra ord. Jag och Erica gjorde En underbar pod i fyra år och stundtals kändes det som att INGEN lyssnade. Men sedan när vi la ner fick vi otroligt många (och får fortfarande) kommentarer från lyssnare som saknar podden.
Här är några särdeles fina omdömen om podden från veckan som gick!
I dagens avsnitt pratar jag vidare om Dr Phils visdomsord: get real about beeing fat. Och hur jag applicerat det på helt andra områden i mitt liv som jag måste get reel about. Varannan vecka är Wollin & Clara gratis och då finns vi där poddar finns. Varannan vecka släpps ett avsnitt bakom väggen hos Under Produktion. 29 kr i månaden kostar det att prenumerera där. Då får du också exklusiv tillgång till hela arkivet med avsnitt vi släppte när vi låg hos Podme.
Jag bar en loppad omlottkjol jag har på långlån från min syster och en omlottblus i linne med många år på nacken. Det var äppelblom och nitton grader ljuvlighet i luften.
Gick runt i timmar och var överväldigad av allt fint!
Smycken, väskor och pryttlar i tusental.
Köpte till slut fyra saker och blev väldigt nöjd. Visar när jag kommer hem!
Efter att vi uträttat diverse ärenden och avklarat möten så gick jag och Susanne en promenad genom Kensington Park.
Jag tog av mig barfota för att få känna gräset mellan tårna. Nästan ett halvår sedan sist.
En rakt igenom underbar dag!
På kvällen bytte vi till glittriga kläder och drog till Nightjar, Carnaby och lyssnade på jazz och drack drinkar. Susannes favoritställe. Så sjukt GOTT och trevligt! Kom hem fnittriga och trötta
Nästa morgon tog vi kaffet med oss och gick till Borough market.
Älskar matmarknader.
Men jag vet någon som älskar dem ännu mer.
Vi bunkrade lite specialingredienser, kryddor och sånt som är besvärligt att få tag i hemma.
Avundsjuk på den långa odlingssäsongen.
Helt otroligt faktiskt.
Bar en gammal favoritklänning
Och Susanne förevigade mig.
Så småningom mötte vi upp Susannes kompis Dawn för en brunch på Mallow. En vegansk restaurang med otroligt mysig vibe!
Susanne tog någon toasthistoria med kimchi – det vattnas i munnen bara jag tänker på det.
Själv tog jag pannkakor som mättade som en trerättersmiddag.
Härligt att hedra mitt nyårslöfte om att lära känna många nya människor. Susanne utvidgar mitt kontaktnät!
Efter maten gick vi till kyrkan
Och sedan broarna runt
Varmt och härligt. Lyckades till och med bränna mig lite i solen, även om det mest ser mulet ut på bild. Ajaj.
Jag tog också en långsam tur genom Tate modern och jag en performance skapad av Yoko Ono där två dansare rev papper och mulade barnen runtomkring med pappersskräpet. Innan de allesammans under lugnare förhållanden sedan vek origiami istället. Såg kul ut!
På kvällen gick vi till den kände tevekockens krog och det var en upplevelse jag inte unnar någon. Som en järnvägssylta ungefär. Men dyr som fina gatan.
Så steg vi upp före skam och tog tåget från Amsterdam till Bryssel.
Kaffe och croissant till frukost.
Alla tågstationer här är så fina!
Resglädje!
Efter byte i Bryssel och sprint för att hinna med vårt sista tåg rullade vi in på St. Pancras vid tolv på dagen och styrde därefter kosan till vårt hotell.
The Zetter. Ett boutiqhotell med miljövänlig inriktning som passade perfekt för vår resa!
Direkt man öppnar dörren är det som att komma in i en annan värld.
En förtrollad Alice i Underlandet-plats där allting är knasigt, konstigt och vackert på samma gång.
Drabbades av sådan inspirationschock! Istället för mönstrade tapeter hade enfärgad tapet målats för hand. På väggarna tränges tavlor, lampor, uppstoppade djur, kandelabrar och annat fint.
I frukostmatsalen stod en kängru med boxningshandskar
Och i baren stod fina gamla glas och flaskor.
Londons stök och oväsen stängdes ute
Kan inte minnas sist jag upplevde något så roligt och inspirerande i inredningsväg!
Sköna fåtöljer, tunga gardiner, äkta mattor och massor av konst.
Här ser man att en inredare har haft riktigt, riktigt roligt!
Vårt sovrum gick inte av för hackor det heller! Vi duschade, svepte om oss med fluffiga morgonrockar och kokade oss varsin kopp te att inmundiga i sängen tillsammans med hotellets chokladpraliner. En perfekt vila efter dagar på luffen.
Till kvällen svidade vi om, gick ner i baren och testade deras olika drinkar och smårätter.
Susanne dokumenterade i detalj. Hon tjabbar med och lär känna alla kockar och bartenders!
Vi kände oss trötta och dimmiga efter våra dagar på resa. Men efter ett tag kom Susannes kompis Ed dit och då fick vi ny energi!
Eftersom Ed är musikskribenten som träffat alla världsstjärnor fick vi höra ett pärlband av fantastiska anekdoter. Och när vi snackat så länge att vi stängt stället somnade vi gott och sov utan väckarklocka.
Vi var segstartade morgonen därpå. Ville inte lämna sängen, men det gick till slut. Åt en stadig frukost…
…medan vi planerade dagens jobb.
Mycket som ska ske under vår vistelse här så det gäller att planera
Men vad vi hittade på under resten av den dagen, det bloggar jag mer om imorgon!
Hejhej från radiotystnaden! Jag hade inte förinställt några inlägg till den här resan eftersom jag tänkte att jag skulle kunna blogga på kvällarna. Det visade sig dock att min ork på kvällarna enbart sträcker sig till att borsta tänderna. Men idag fick jag en lucka på dagen, så då passade jag på att ladda över och redigera bilder från resans första etapp. Håll till godo!
Resan började hemifrån byn klockan 05.45 på onsdagsmorgonen. Jag tog elbilen till tåget och tillsammans med Susanne åkte vi första etappen till Sundsvall. Susanne hade sålt in ett receptjobb som behövde fotas på tåg så medan hon bullade upp hängde jag i en hattylla och dokumenterade. Sedan mumsade vi i oss allt gott.
I Sundsvall bytte vi till nytt tåg. Kort stopp på en timme när vi njöt lite solsken.
Någon sken starkare än solen! Väl framme i Stockholm hade vi två timmars paus innan vi hoppade på nattåget till Hamburg.
Vi hade bokat en egen kupé och den var stor som en skolåda ungefär. När vi försökte stuva in vårt enorma bagage var det under sådana fnitterkonvulsioner att det nästan inte gick att genomföra. (Återkommer med en recension i ett senare inlägg – och med lite mer handfasta tågtips).
Att resa med en kock är lyxigt! Ingen torftig matsäck här inte. Susanne hade med sig en linneservett som vi bredde ut över min resväska så att det blev ett litet bord. Finglas i packningen och sedan lite sushi från Centralen.
Så oerhört mysig att skaka fram genom kvällen i ett landskap som blev allt grönare. Samtidigt som vi hann prata sådär länge som vi sällan annars hinner med. Vi somnade som små grisar vid tio på kvällen. Och när vi vaknade nästa morgon vid sextiden så var vi i Hamburg.
Där hade vi några timmars paus för frukost innan vi behövde hoppa på nästa tåg. Vi testade klassiska tyska bakverk. Den här med vallmofrön och glasyr var toppen! Och så pratade vi med diverse folk. Man lär känna så många spännande typer på tåg. Vi hamnar i samspråk med folk hela tiden och det utbyts tips och diskuteras resrutter.
Det trevligaste tåget under hela resan var det mellan Hamburg och Duisburg. Restaurangvagnen var stor och rymlig med bordsservering. Vi var dock väldigt groggy efter två tidiga mornar på raken.
Bra med starkt kaffe för att piggna till.
Jag har aldrig varit i Tyskland förut men genom att passera det med tåg fick jag ändå en härlig känsla för naturen och husen. Rapsen blommade för fullt och de klassiska halvtimrade husen susade förbi utanför rutan.
Väl framme i Duisburg missade vi vårt tågbyte mot Amsterdam, då tåget vi åkte med var försenat. Som tur var gick det ett annat tåg två timmar senare som vi kunde boka om oss till. Vi ägnade väntan åt att jobba från ett café. Helt okej. Det tråkiga var bara att vi då fick färre timmar i Amsterdam.
Vi anlände vid fyratiden, tog en taxi till vårt hotell och lämnade bagaget.
Hotell är dyrt i Amsterdam men Susanne hade hittat Conscious Hotel, som är ett hotell med ekologisk inriktning. Byggt i en gammal gasfabrik och faktiskt ganska prisvärt.
En mängd lånecyklar utanför entrén.
Otrooooligt trevligt och vackert hotell! Stora luftiga rum med minimalistisk inredning. Enorma fönster ut mot parken och ekologisk medvetenhet i varje detalj. Alltifrån handtvålen till kaffet till materialvalen i möblerna. Hela hotellet och all personal kändes så vänlig och genuin.
Efter att duschat oss rena och bytt kläder drog vi ut på stan! Våren är långt framskriden i Amsterdam.
Vackra blomsterarrangemang fanns det gott om.
Jag kände mig nipprig av gröngräset och tusenskönorna.
Och över att ha fått DUSCHA!!!!!
En glad typ!
Körsbärsträden blommade…
…och vi strosade runt och njöt av allt fint
Amsterdam är så rackarns mysig! Viben är en perfekt kombination av småstad och storstad!
Mycket fanns att stanna och fota och beundra och fundera över. Vi besökte bland annat huset där Anne Frank höll sig gömd, något jag drömt om att få se ända sedan jag var fjorton år gammal och läste boken.
En tjej på hotellet hade tipsat oss om restaurangen Café de Walvis och den var supermysig och bra. Full med locals och enkel men god mat. Vi tog en suddig bild när vi traskade hem i mörkret
Till vårt fina hotell.
Jag somnade innan huvudet nuddat kudden. Peppad på äventyret som skulle komma nästa morgon!
Sällan har jag blivit så hedrad av en intervjuförfrågan som när tidningen Skriva hörde av sig till mig! För er som inte känner till den så handlar den om skrivande i alla former. Eller som tidningen själv beskriver det: här delar Sveriges främsta författare och skrivlärare med sig av sina råd och erfarenheter.
Så roligt och utmanande att få frågor om mitt skrivande och inte bara om de vanliga sakerna jag får frågor om för att jag har en stor blogg.
Hur tänker jag för att behålla tonaliteten i alla kanaler? Hur skiljer sig skrivandet åt, baserat på plattform?
Och hur går skrivprocessen till…
Skriva har gett mig SÅ mycket matnyttigt genom åren. Om du vill läsa artikeln så ligger den bakom läslås, men det finns möjlighet att registrera dig som digital prenumerant och få första månaden gratis.
I veckans avsnitt av Wollin & Clara förfasar sig Malin över Gift vid första ögonkastets återförening och så diskuterar vi arbetfördelningen i hemmet. Och så delar jag med mig av en lista på Dr Phils bästa citat som vägleder mig genom livet!
Varannan vecka är Wollin & Clara gratis och då finns vi där poddar finns. Varannan vecka släpps ett avsnitt bakom väggen hos Under Produktion. 29 kr i månaden kostar det att prenumerera där. Då får du också exklusiv tillgång till hela arkivet med avsnitt vi släppte när vi låg hos Podme.
