Igår begav vi oss till Camden Market. Susanne har spanat in alla virala bakverk, glassar och fikabröd runtom i staden och vi har betat av dem en efter en. Hittills har ingen levt upp till hypen. Men här på marknaden hittade vi slutligen något som gjorde det.
Nämligen den goda varma chokladen från chin chin, med marshmallowsfluff som de brände av precis innan servering. Sött, mäktigt och en aning bittert. En perfekt kombination! Godaste chokladen jag prövat i hela mitt liv.
Amy Winehouses ande svävar över Camden.
Vi kom tidigt på förmiddagen, precis när allting öppnat. Men generellt sett känns det ganska lugnt i London nu. Märks att det är lågkonjuktur och relativt få turister.
Jag och Susanne hade en hel del saker att bocka av på schemat.
Och det växlade mellan pisskalla vindar och strålande sol.
Frukosten hade vi köpt på superhyllade Chestnut Bakery, vid Covent Garden. Vi testade några olika sorters bakverk med salta pålägg. Svamp, ägg, riven ost och ricotta.
Jag drack en latte med strawberry and cream.
Gott!
Men kallt!
Mycket fint och kul att fästa ögonen på.
Som karamellfärgade husfasader!
Susanne var ärtig värre.
Och när vi gått runt i flera timmar och checkat av saker på listan – ja då begav vi oss till ett möte vi hade inbokat. Och sedan åt vi en sen middag med utsikt över hela staden.
Och det var den sista dagen i London, det. Nu sitter jag på tåget i höjd med Münster och inatt åker vi hem till Sverige. Vilken fantastisk resa vi har haft! Och snart får vi nog anledning att åka hit igen. Men då får vi fila på tågrutten och se om vi kan korta ner tiden en aning.
Att nå ut med en podd är inte helt enkelt. Inte ens när man har en stor blogg är det givet att det konverterar några poddlyssnare alls. Det är nämligen inte alls samma personer som lyssnar på podd som läser blogg. Därför blir jag så glad när folk som hittat vår podd och tipsar vidare om den! Tipsen måste u komma från en poddlyssnare och inte från influencern själv. Jag vet ju precis hur det är – jag behöver höra flera gånger från flera olika personer att en podd är bra, för att jag ska bemöda mig om att lyssna. Sedan kan det ta flera avsnitt till innan jag är fast. Lång inkörssträcka med andra ord. Jag och Erica gjorde En underbar pod i fyra år och stundtals kändes det som att INGEN lyssnade. Men sedan när vi la ner fick vi otroligt många (och får fortfarande) kommentarer från lyssnare som saknar podden.
Här är några särdeles fina omdömen om podden från veckan som gick!
I dagens avsnitt pratar jag vidare om Dr Phils visdomsord: get real about beeing fat. Och hur jag applicerat det på helt andra områden i mitt liv som jag måste get reel about. Varannan vecka är Wollin & Clara gratis och då finns vi där poddar finns. Varannan vecka släpps ett avsnitt bakom väggen hos Under Produktion. 29 kr i månaden kostar det att prenumerera där. Då får du också exklusiv tillgång till hela arkivet med avsnitt vi släppte när vi låg hos Podme.
Jag bar en loppad omlottkjol jag har på långlån från min syster och en omlottblus i linne med många år på nacken. Det var äppelblom och nitton grader ljuvlighet i luften.
Gick runt i timmar och var överväldigad av allt fint!
Smycken, väskor och pryttlar i tusental.
Köpte till slut fyra saker och blev väldigt nöjd. Visar när jag kommer hem!
Efter att vi uträttat diverse ärenden och avklarat möten så gick jag och Susanne en promenad genom Kensington Park.
Jag tog av mig barfota för att få känna gräset mellan tårna. Nästan ett halvår sedan sist.
En rakt igenom underbar dag!
På kvällen bytte vi till glittriga kläder och drog till Nightjar, Carnaby och lyssnade på jazz och drack drinkar. Susannes favoritställe. Så sjukt GOTT och trevligt! Kom hem fnittriga och trötta
Nästa morgon tog vi kaffet med oss och gick till Borough market.
Älskar matmarknader.
Men jag vet någon som älskar dem ännu mer.
Vi bunkrade lite specialingredienser, kryddor och sånt som är besvärligt att få tag i hemma.
Avundsjuk på den långa odlingssäsongen.
Helt otroligt faktiskt.
Bar en gammal favoritklänning
Och Susanne förevigade mig.
Så småningom mötte vi upp Susannes kompis Dawn för en brunch på Mallow. En vegansk restaurang med otroligt mysig vibe!
Susanne tog någon toasthistoria med kimchi – det vattnas i munnen bara jag tänker på det.
Själv tog jag pannkakor som mättade som en trerättersmiddag.
Härligt att hedra mitt nyårslöfte om att lära känna många nya människor. Susanne utvidgar mitt kontaktnät!
Efter maten gick vi till kyrkan
Och sedan broarna runt
Varmt och härligt. Lyckades till och med bränna mig lite i solen, även om det mest ser mulet ut på bild. Ajaj.
Jag tog också en långsam tur genom Tate modern och jag en performance skapad av Yoko Ono där två dansare rev papper och mulade barnen runtomkring med pappersskräpet. Innan de allesammans under lugnare förhållanden sedan vek origiami istället. Såg kul ut!
På kvällen gick vi till den kände tevekockens krog och det var en upplevelse jag inte unnar någon. Som en järnvägssylta ungefär. Men dyr som fina gatan.
Så steg vi upp före skam och tog tåget från Amsterdam till Bryssel.
Kaffe och croissant till frukost.
Alla tågstationer här är så fina!
Resglädje!
Efter byte i Bryssel och sprint för att hinna med vårt sista tåg rullade vi in på St. Pancras vid tolv på dagen och styrde därefter kosan till vårt hotell.
The Zetter. Ett boutiqhotell med miljövänlig inriktning som passade perfekt för vår resa!
Direkt man öppnar dörren är det som att komma in i en annan värld.
En förtrollad Alice i Underlandet-plats där allting är knasigt, konstigt och vackert på samma gång.
Drabbades av sådan inspirationschock! Istället för mönstrade tapeter hade enfärgad tapet målats för hand. På väggarna tränges tavlor, lampor, uppstoppade djur, kandelabrar och annat fint.
I frukostmatsalen stod en kängru med boxningshandskar
Och i baren stod fina gamla glas och flaskor.
Londons stök och oväsen stängdes ute
Kan inte minnas sist jag upplevde något så roligt och inspirerande i inredningsväg!
Sköna fåtöljer, tunga gardiner, äkta mattor och massor av konst.
Här ser man att en inredare har haft riktigt, riktigt roligt!
Vårt sovrum gick inte av för hackor det heller! Vi duschade, svepte om oss med fluffiga morgonrockar och kokade oss varsin kopp te att inmundiga i sängen tillsammans med hotellets chokladpraliner. En perfekt vila efter dagar på luffen.
Till kvällen svidade vi om, gick ner i baren och testade deras olika drinkar och smårätter.
Susanne dokumenterade i detalj. Hon tjabbar med och lär känna alla kockar och bartenders!
Vi kände oss trötta och dimmiga efter våra dagar på resa. Men efter ett tag kom Susannes kompis Ed dit och då fick vi ny energi!
Eftersom Ed är musikskribenten som träffat alla världsstjärnor fick vi höra ett pärlband av fantastiska anekdoter. Och när vi snackat så länge att vi stängt stället somnade vi gott och sov utan väckarklocka.
Vi var segstartade morgonen därpå. Ville inte lämna sängen, men det gick till slut. Åt en stadig frukost…
…medan vi planerade dagens jobb.
Mycket som ska ske under vår vistelse här så det gäller att planera
Men vad vi hittade på under resten av den dagen, det bloggar jag mer om imorgon!
Hejhej från radiotystnaden! Jag hade inte förinställt några inlägg till den här resan eftersom jag tänkte att jag skulle kunna blogga på kvällarna. Det visade sig dock att min ork på kvällarna enbart sträcker sig till att borsta tänderna. Men idag fick jag en lucka på dagen, så då passade jag på att ladda över och redigera bilder från resans första etapp. Håll till godo!
Resan började hemifrån byn klockan 05.45 på onsdagsmorgonen. Jag tog elbilen till tåget och tillsammans med Susanne åkte vi första etappen till Sundsvall. Susanne hade sålt in ett receptjobb som behövde fotas på tåg så medan hon bullade upp hängde jag i en hattylla och dokumenterade. Sedan mumsade vi i oss allt gott.
I Sundsvall bytte vi till nytt tåg. Kort stopp på en timme när vi njöt lite solsken.
Någon sken starkare än solen! Väl framme i Stockholm hade vi två timmars paus innan vi hoppade på nattåget till Hamburg.
Vi hade bokat en egen kupé och den var stor som en skolåda ungefär. När vi försökte stuva in vårt enorma bagage var det under sådana fnitterkonvulsioner att det nästan inte gick att genomföra. (Återkommer med en recension i ett senare inlägg – och med lite mer handfasta tågtips).
Att resa med en kock är lyxigt! Ingen torftig matsäck här inte. Susanne hade med sig en linneservett som vi bredde ut över min resväska så att det blev ett litet bord. Finglas i packningen och sedan lite sushi från Centralen.
Så oerhört mysig att skaka fram genom kvällen i ett landskap som blev allt grönare. Samtidigt som vi hann prata sådär länge som vi sällan annars hinner med. Vi somnade som små grisar vid tio på kvällen. Och när vi vaknade nästa morgon vid sextiden så var vi i Hamburg.
Där hade vi några timmars paus för frukost innan vi behövde hoppa på nästa tåg. Vi testade klassiska tyska bakverk. Den här med vallmofrön och glasyr var toppen! Och så pratade vi med diverse folk. Man lär känna så många spännande typer på tåg. Vi hamnar i samspråk med folk hela tiden och det utbyts tips och diskuteras resrutter.
Det trevligaste tåget under hela resan var det mellan Hamburg och Duisburg. Restaurangvagnen var stor och rymlig med bordsservering. Vi var dock väldigt groggy efter två tidiga mornar på raken.
Bra med starkt kaffe för att piggna till.
Jag har aldrig varit i Tyskland förut men genom att passera det med tåg fick jag ändå en härlig känsla för naturen och husen. Rapsen blommade för fullt och de klassiska halvtimrade husen susade förbi utanför rutan.
Väl framme i Duisburg missade vi vårt tågbyte mot Amsterdam, då tåget vi åkte med var försenat. Som tur var gick det ett annat tåg två timmar senare som vi kunde boka om oss till. Vi ägnade väntan åt att jobba från ett café. Helt okej. Det tråkiga var bara att vi då fick färre timmar i Amsterdam.
Vi anlände vid fyratiden, tog en taxi till vårt hotell och lämnade bagaget.
Hotell är dyrt i Amsterdam men Susanne hade hittat Conscious Hotel, som är ett hotell med ekologisk inriktning. Byggt i en gammal gasfabrik och faktiskt ganska prisvärt.
En mängd lånecyklar utanför entrén.
Otrooooligt trevligt och vackert hotell! Stora luftiga rum med minimalistisk inredning. Enorma fönster ut mot parken och ekologisk medvetenhet i varje detalj. Alltifrån handtvålen till kaffet till materialvalen i möblerna. Hela hotellet och all personal kändes så vänlig och genuin.
Efter att duschat oss rena och bytt kläder drog vi ut på stan! Våren är långt framskriden i Amsterdam.
Vackra blomsterarrangemang fanns det gott om.
Jag kände mig nipprig av gröngräset och tusenskönorna.
Och över att ha fått DUSCHA!!!!!
En glad typ!
Körsbärsträden blommade…
…och vi strosade runt och njöt av allt fint
Amsterdam är så rackarns mysig! Viben är en perfekt kombination av småstad och storstad!
Mycket fanns att stanna och fota och beundra och fundera över. Vi besökte bland annat huset där Anne Frank höll sig gömd, något jag drömt om att få se ända sedan jag var fjorton år gammal och läste boken.
En tjej på hotellet hade tipsat oss om restaurangen Café de Walvis och den var supermysig och bra. Full med locals och enkel men god mat. Vi tog en suddig bild när vi traskade hem i mörkret
Till vårt fina hotell.
Jag somnade innan huvudet nuddat kudden. Peppad på äventyret som skulle komma nästa morgon!
Sällan har jag blivit så hedrad av en intervjuförfrågan som när tidningen Skriva hörde av sig till mig! För er som inte känner till den så handlar den om skrivande i alla former. Eller som tidningen själv beskriver det: här delar Sveriges främsta författare och skrivlärare med sig av sina råd och erfarenheter.
Så roligt och utmanande att få frågor om mitt skrivande och inte bara om de vanliga sakerna jag får frågor om för att jag har en stor blogg.
Hur tänker jag för att behålla tonaliteten i alla kanaler? Hur skiljer sig skrivandet åt, baserat på plattform?
Och hur går skrivprocessen till…
Skriva har gett mig SÅ mycket matnyttigt genom åren. Om du vill läsa artikeln så ligger den bakom läslås, men det finns möjlighet att registrera dig som digital prenumerant och få första månaden gratis.
I veckans avsnitt av Wollin & Clara förfasar sig Malin över Gift vid första ögonkastets återförening och så diskuterar vi arbetfördelningen i hemmet. Och så delar jag med mig av en lista på Dr Phils bästa citat som vägleder mig genom livet!
Varannan vecka är Wollin & Clara gratis och då finns vi där poddar finns. Varannan vecka släpps ett avsnitt bakom väggen hos Under Produktion. 29 kr i månaden kostar det att prenumerera där. Då får du också exklusiv tillgång till hela arkivet med avsnitt vi släppte när vi låg hos Podme.
Hejhej från två soliga typer. Nu är vi på väg på vår tiodagars tågluff. Åkte imorse från regnigt och slaskigt Umeå och byter ikväll till nattåget mot Hamburg. Imorgon är vi i Amsterdam och på fredag reser vi vidare till London. Känner mig så pirrig och äventyrlig av hela tågupplevelsen! På ett sätt som jag bara gjorde när jag var tonåring och reste. På ett sätt jag inte hade känt om jag tagit flyget. Det är liksom ett riktigt äventyr med en luff. Ser SÅÅÅÅ mycket fram emot att åka söderut och möta våren, äta god mat och titta på människor av alla sorter med alla stilar och bli inspirerad.
Hittade dessa bilder när jag letade något helt annat. Sommaren 2016. Ser vackert ut men jag mår så dåligt. Mitt i en utmattning, på väg in i en depression. Otillräcklig på precis varje plan i livet. Tyckte inte att jag fick någon som helst ordning på jobbet, med inboxen, i hemmet, med kosten eller träningen. Helt enkelt överväldigad av livets alla krav. I backspegeln kan jag se att det förutom utmattningen också var småbarnsåren. De tuffaste!
Låg i badkaret igår och läste medan Jakob la barnen. Gjorde en uppgift från Livstilsverktyget, som jag använder mig av flera gånger i veckan. Skulle utvärdera vilka vardagsrutiner som fyller på mitt innersta och är djupt meningsfulla för mig. Listan blev lång. Mina promenader med Elina som både ger något till hälsan och till själen. Mina träningspass, att läsa böcker, mina utdragna kvällsbad och att laga god mat.
Skillnaden på dessa åtta år är helt enorm. Hur mycket tid jag lägger på att fylla på mig själv. Och hur jag designat min fysiska omgivning för att hjälpa mig med det som jag själv har svårt för. Jag funderar på om jag hade kunnat klara småbarnsåren med hälsan i behåll om jag hade haft dessa rutiner på plats då? Sannolikt – men många av dem hade förmodligen varit svåra att få till.
När jag hade småbarn och alla pratade om att det skulle bli bättre med tiden så förstod jag inte riktigt hur det skulle gå till eller hur jag skulle orka ända dit. Men nu plötsligt befinner jag mig på andra sidan och kan säga samma sak till den som själv är där: det kommer bättre och lättare dagar!
